En tur till svampskogen

Igår tog vi en tur till svampskogen. Vi fyndade mängder av trattkantareller! Hela 7 liter svamp kom vi hem med - mums! Det är ju så kul att plocka trattisar - när man väl hittar dom, så ser man dom ju överallt.

Så nu torkas det svamp härhemma!

Kram /Åsa

Ny fas i livet...

En ny fas i livet är det nu. Efter superlång föräldraledighet, så har jag åter börjat jobba och nu pågår inskolning på förskola av lilleman. Allt går hittills väldigt bra och det är verkligen skönt. Att vara åter på jobbet känns riktigt kul faktiskt - jag trodde det skulle vara en större omställning än det är. Men jag har kommit in i jobbet snabbt igen känns det som.

Några veckor framöver får dock drejande i verkstaden vila lite, allt annat tar lite för mycket tid och kraft just nu. Men snart så kommer produktionen igång igen.

Hösten har kommit med dunder och brak känns det som. Jag gillar egentligen hösten, men den här gången kom den bara lite väl fort kan jag tycka. Men sommaren kanske kommer och hälsar på igen innan det blir höst på riktigt. Hoppas det iallafall!

Vår afrikanska lilja blommar helt hysteriskt. Så vacker!

Hoppas ni har det bra!

Kram /Åsa

Lugna dagar...

I ett par dagar har vi varit på torpet. Lugna och avkopplande dagar. Vi gick skogspromenader och letade kantareller. Alla säger att det finns sååå mycket kantareller i år, men vi hittade minsann inga mängder. Bara några få som knappt räckte till en svampmacka...

Fikade i trädgården, badade i sjön, skrotade runt i trädgården och drog lite ogräs. Det var vad vi gjorde. Lugnt och stilla - jag älskar lugnet på torpet!

Men strax innan vi skulle åka hem kom vår lilla hund och ylade, han sprang runt i cirklar som en tok och gnällde. Han kunde knappt stödja på sitt bakben och slickade som besatt på sitt stackars ben. Jag var helt övertygad om att han hade blivit huggormsbiten, så jag blev ganska skärrad.

Jag ringde till närmaste veterinär och förberedde mig på att åka till närmaste djursjukhus. Men veterinären tyckte vi skulle avvakta och se om benet svullnade upp, om det inte gjorde det så var det inget huggormsbett, enligt henne. Och tack gode gud, benet svullnade inte upp och lille hunden verkade lugna ner sig efter ett tag. Troligen var det bara en geting eller humla och det gör ju också fasligt ont förstås, stackars lilla hundis. Men tur i oturen ändå att det inte var ett huggormsbett. Slutet gott, allting gott!

Kram /Åsa