När isen sjunger...

Att ha hund har många fördelar, den största fördelen är såklart att man måste gå ut i ur och skur. Eller ja... jag ska villigt erkänna att jag inte alltid hoppar högt av glädje de gånger vi måste gå ut tillsammans, hunden och jag. Att välja mellan en rask promenad i snöstorm och en mjuk soffa känns ju inte som ett svårt val egentligen... Men har man en liten lurvig svart sak med stora bedjande ögon så faller såklart valet på promenaden i snöstormen :-).

Vi bor precis intill en sjö och jag älskar att ta promenader med hunden utmed sjön. Både sommartid som vintertid.

Nu när det är så kallt, så är förstås sjön täckt av is. När vi går vår sista promenad för kvällen och allt är tyst och stilla och inga bilar hörs så hör man det. Ljudet. Ett dovt, mullrande, morrande, lite kusligt läte kommer utifrån isen. Man brukar säga att isen sjunger. Ljudet liksom vandrar över isen, ena stunden kommer det från ena sidan av sjön för att i nästa stund kommer det från den andra. Jag älskar detta ljud! Det är så vackert, men samtidigt lite sorgligt och ledsamt.

Har läst på lite vad detta är och hittade lite info på SMHI:s hemsida. Där står det att det är spänningar i istäcket som utlöser sprickor och veck och då kan man ibland höra isen "sjunga" eller "råma".

Ikväll blir det återigen en kvällspromenad tillsammans med min lurviga vän, utmed sjön för att lyssna på när isen sjunger...

Kram/ Åsa